En tidig och dimmig morgon kastade jag mig in i bilen och tog mig till Vrångstad gravfält. Jag har besökt platsen förr under andra omständigheter men det har aldrig riktigt varit läge för att fotografera. Senast jag var här kom jag fram till att det som saknades var morgonsol och dimma.

Jag har alltid gillat att ta foton i dimma, då det ger en härligt mystisk och mjuk känsla i bilderna. Därav passar det oftast bäst att ge sig ut en tidig morgon eller sen kväll.

En kall morgon i december, då jag med trötthet i kroppen drack mitt morgonkaffe, började solen stiga över horisonten.